Blodet som sipprar längs din arm är inte du.
Smärtan när nervbanor frenetiskt sänder elektriska imulser till din hjärnstam är inte du.
Vilan som uppstår när något av ångesten distraheras och luras att släppa sitt järngrepp är inte heller du.
Men jag ser dig.
Du sitter där inne.
Och det är över nu.
Du kan komma fram. Natten är borta. Faran är över.
Stora Trollharen, vars kropp blivit vuxen, kommer fram till sin lilla harpalt. Länge har du legat här och tryckt dig så stilla mot marken att ingen kunnat se dig, länge väntar du på maten, för så måste harmamma göra. Det finns inget annat sätt.
När du var alldeles liten och ny fanns hon tätt intill och värmde. Men för att skaffa mat till din mjölk måste hon nu lämna dig ensam i kylan i skogskanten, och du ligger så stilla som vore du död.
Men du är inte död. Ditt lilla harhjärta pickar i din mycket lilla men redan färdiga kropp.
Räven fick inte tag i dig.
Du trodde du skulle dö, men du lever.
Stora trollhare når fram till dig, finns där, inte hela tiden, men lovar utan ord att komma tillbaka innan det är försent.
Stora trollhare har inget val. Stora trollhare måste söka sitt, måste överleva faror, måste skaffa mat, men kommer aldrig överge dig så länge det finns blod i hennes ådror och ett hjärta som bankar och slår.
Ja, var rädd om du måste, lilla palt. Men var inte förfärad. Din väntan har tillfälliga slut. Det finns pauser av lugn mättnad, och du kommer att få leva.
Spara ditt blod till ditt hjärta...
Det är där det hör hemma...
Låt ditt blod pulsera av levande liv och fylla din nästan glömda kropp med liv...
Jag vill se en liten inre värme sakta sakta höja din kropps temperatur... Jag vet att du är förfrusen, och att värmen när vävnaderna börjar tina vill få dig att skrika av pina, men detta är en så liten liten värme att du orkar stå ut...
Bara så pass att en enda liten punkt av din kropp tål beröring.
Du hittar en punkt som du tillåter att få känna beröring. Och du tillåter den att få finnas, och prövar sakta, sakta, hur det känns.
Det är inte farligt.
Det är bara annorlunda.
Var inte rädd.
Smärtan när nervbanor frenetiskt sänder elektriska imulser till din hjärnstam är inte du.
Vilan som uppstår när något av ångesten distraheras och luras att släppa sitt järngrepp är inte heller du.
Men jag ser dig.
Du sitter där inne.
Och det är över nu.
Du kan komma fram. Natten är borta. Faran är över.
Stora Trollharen, vars kropp blivit vuxen, kommer fram till sin lilla harpalt. Länge har du legat här och tryckt dig så stilla mot marken att ingen kunnat se dig, länge väntar du på maten, för så måste harmamma göra. Det finns inget annat sätt.
När du var alldeles liten och ny fanns hon tätt intill och värmde. Men för att skaffa mat till din mjölk måste hon nu lämna dig ensam i kylan i skogskanten, och du ligger så stilla som vore du död.
Men du är inte död. Ditt lilla harhjärta pickar i din mycket lilla men redan färdiga kropp.
Räven fick inte tag i dig.
Du trodde du skulle dö, men du lever.
Stora trollhare når fram till dig, finns där, inte hela tiden, men lovar utan ord att komma tillbaka innan det är försent.
Stora trollhare har inget val. Stora trollhare måste söka sitt, måste överleva faror, måste skaffa mat, men kommer aldrig överge dig så länge det finns blod i hennes ådror och ett hjärta som bankar och slår.
Ja, var rädd om du måste, lilla palt. Men var inte förfärad. Din väntan har tillfälliga slut. Det finns pauser av lugn mättnad, och du kommer att få leva.
Spara ditt blod till ditt hjärta...
Det är där det hör hemma...
Låt ditt blod pulsera av levande liv och fylla din nästan glömda kropp med liv...
Jag vill se en liten inre värme sakta sakta höja din kropps temperatur... Jag vet att du är förfrusen, och att värmen när vävnaderna börjar tina vill få dig att skrika av pina, men detta är en så liten liten värme att du orkar stå ut...
Bara så pass att en enda liten punkt av din kropp tål beröring.
Du hittar en punkt som du tillåter att få känna beröring. Och du tillåter den att få finnas, och prövar sakta, sakta, hur det känns.
Det är inte farligt.
Det är bara annorlunda.
Var inte rädd.
